Magnus, Oluff kyrres søn, som kalledis barfodt, blef tagen till koning offuer Norrige. Der dhe ij Oplanden spurde att koning Oluff kyrre wor død, da toge the Haakon Magnus søn till koning, och for till Trondheim och lodt seg hylle po Øyre ting, och ther hand drog till bake igen, da døde hand paa Doffre fiell, och bleff førd till TrondheimTrunndhiemm C. igen och begraffuen ij Christkirche, och bleff hand harmed aff landzotterne for hans welgerning modt allmogen.almuenn C.

Epther att Hokon Magnussøn var død, tha regerid koning Magnus barfodt landitt ene, och drog ind ij Hallend, røffuederøffuid C. och brende huor hand kom offuer, och war ther ingen som kunde staa hannom emodt, och fich ther eitt stort bythe, och drog saa ther medt heim ij landitt igen och regeridt well och fich stor yndist aff alle indbyggerne.

Konning Magnus barfodt forsamblidt ein stor hob folch, och giorde seg rede medt sitt schib, och drog først till Orcknø,Orchnøy B, Orcknøy C, Orchenøye D. och fangett ther tho jarler, som hedt Pouell och Erland, och forskickitt thennom baade till Norrige fangen, och satte sin søn Siuordt till ein høffding offuer Orchnøy igen, och drog sielf till Suderøyer, røfuede och brende allt thett hand offuer kom, och folchit rømdeflyde C. vnden, en part till Schottland och en part till Jrrland. Men then største part gich hannom till hande, och finge fred och bleffue tilstede. Der epthersiidenn C, G. drog hand ther ifraa och till ThiiellSlik også andre hdss., skal være II . och tog thett wnder seg, och drog siden sudher till Satijræ NeijleSlik også D, Satijræ Meule B, SatijreMule C og G. I Frisbok Satiri og Satirismvla eið (Ungers utg., s. 270 og 272), i Hkr. Saltiri og Saltiris-eið (III, s. 245 og 248). Formene i hdss. må være forvanskete gjengivelser av formen Satiris mvla (eið) i Frisbok. Jfr. P. A. Munch, Det norske Folks Historie, 2. del, s. 513. och røffuid och brende paa baade siider ij Schottland oc Jrland, och wende icke igen før hand kom till Mannøyer och toge alle the øyer wnder sig. Der nest drog hand paa then wenstre siide adt Engeland. Ther komme hannom imodt tho jarler mett megitt folch. Ther droge the tillhobe och bleff ther eitt hort slag aff, och falt then ene jarll som hedt Hugæ prude, men then anden flyde och haffde mist then største part aff sitt folch. Epther thette slag wende konning Magnus nord till Schottland, och der komme ambesother fra koning MelcholinMelchelinn B, C (Hkr.: Melkolmr). aff Schottland till hannom och giorde saadan ein forligelse emellom thennom j saa maade, att koning Magnus barfodt schulle aagehaffue B, beholde C. alle the øyer som ligge westen for Schottlandtt som mand kunde fare medt eitt styrefast schib imellom meiielandit. meilannditt C (gno. meginland). Der epther drog koning Magnus suder till Satijræ och Neijle,Slik også D, Satijre Nijle B, Satijre Mule C. . och satthe sig sielf wid styridtt och lodt drage ein schude thuertt offuer eit eydtt, och ther medt egnadisSlik også C, egnedis B. hand allt thett ij bachbord laag, och ær thett eitt stort stycke landt, och ær thett eitt smalt eiid emellom som mand maa vell drage eitt passelig schib offuer.

Koning Magnus sadtt then winther ij Sudherøy, och lodt randsage alle the øyer huad heller the wore bygde eller wbygde, och da egnadis Norrigs konning alle øyer westen for Schottland ligge. Konning Magnus gifftedt sin søn Siuguord medt koning MyrkiærthansMyrkiarthan B, Myrkiartenn C. dotter aff Jrlandtt. Om sommeren ther epther foer koning Magnus till Norrige medt allt sitt folch, och da wor Erland jarll dødt ij Trondheim och ther begraffuen. Men Pouill jarll døde ij Bergen. Schopte EgmundersønScopte Augmundersønn C (sag.: Skopti Qgmundarson). Torbergsøn war da then ypperste ij rigens raad ij Norrige, och bode hand po Gische. Hand aatthe Gudron Tord Folesøns dotter som bar merchitt da Sancte Oluff fell. Theris barn vore Egmunder, Find och Tord, thesligiste ein dotter hedt Thore som aatte Asullf Skulesøn paa Rein, och wore de stolte mend alle. Ther koning Magnus barfodt regeridt Norrige och konning Jnge Suerrige, bleff ther ein trette thennom imellom, om landeschiffte imellom rigerne, och koning Magnus kende till Norrige alt thett som vor vesten for Wæner och nedt adt Elfuen till siøs, och alt Vermeland mett Marcheer, dog thett hafuer legitt nogen tid lang wnder Suerrige efra Norrige. Och drog saa koning Magnus aff rigen medt megit folch, røfuede och brende oc tog landitt wnder seg med all vnderdanighedt och edtz forplicht, och kom saa om høsten till Wæner wdi Kualdans øy.Gno. Kvalðins øy. Ther lodt hand giøre eit feste aff boluerch och torff och groff diger omkring, och lagde der iij^c mend paa. Der wore Find Scoptesøn och Siugurd wlstrenger høffuitzmend for thett tall folch, och siiden drog koning Magnus ned ij Wigen igen. Da koning Jnge ij Suerrige fich thett spurt, drog hand till thennom den tid wattnid var tillfrosen, och bød thennom till att the skulle drage aff medt behollen haffuer.Slik også de andre hdss. (Hkr.: með fangi þvi er þeir hoðu). Siugurd wllstreng suaredt atthe suensche skulle finde anditt end wiise thennom saa fraa sig som mand pleger giøre medt fæhyrder.fæhiørder C. Koning Jnge bleff wred och lodt strax bestollebestolde C (mnt. bestallen = beleire). thennom, och lodt tillbere stocker och torff och der medt opfylthe digerne, och lodt saa kaste eit acker op ij boluerchett,tømberwerchitt C. och drog wdt then ene siide,weg C. och stormede saa lenge att the baade om fredt. Bleff tha thennom vnt att the motte komme aff ij theris blotte gange kleder och sluppe medt liffuett till koning Magnus igen, och sagde hannom aff theris wferdtt.

Anden sommer ther epther bleff ein dag forschreffuen att schulle staa ij Kongelle. Didt kom koning Magnus barfodt aff Norrige, koning Jnge aff Suerrige och koning Erich Suenson (som kalledis eyegodt) aff Danmarch. Disse tre konger ginge allesamen tillhobe efra folkitt, och talidt seg siellfue emellom, och komme saa igen, och kundgiorde att the wore saa forlichte at huer aff them skulle beholle sitt rige friit, epther som theris forfedre haffde fulldt for thennom, och skulle the giøre huer andre skell for huis skade ther wor skedt rigerne imellom. Den same tiid bleff och besluttidt att koning Magnus barfodt schulle faa Margrete, koning Jnges dotter aff Suerrige, och bleff hun siden kallid friidkolle. Thett wor och alle mendz segn att ther kunde icke findis thre stoltere førster att vere end thesse, koning Jnge wor tychker och mandeligster, konningh Erich wor deyligsther och lengst, men koning Magnus wor wnderfundigste och snarligste,snariste B, D. dog wore dhe alle saa welltalende, och schilldis the da alle well saatte och forlichte.

Da koning Magnus barfodt haffde weridt konge ofuer Norrige wdi IX aar, giorde hand sig rede medtt thett beste folch ij landitt wor, først Siugurd Raneson, Widkunder Jonson, Dag Eileffsøn, Sercher aff Sogn, Euind alboge formarsch och Wlff Ranesøn medt andre rigens edlinger, och foer westher offuer haffuedt till Sudherøyer, och ther tog hand medt seg mere folch och drog till Jrrland, och der want hand vnder seg then høge stad som Dyfflin hedt och huad ther wnder laa, och bleff saa ther ij landitt om vintheren offuer. Der foraaridtt kom, giorde hand sig rede medt schiben att drage till Norrige igen, och satte nogit sitt folch igen till landz beskerming offuer DyfflinE har «och», her rettet etter B og C. att forsuare landit ij hans fraawerellse. Koning Magnus laa lenge siiden wnder Irland och fattedis hannom fettalie till skiibs. Da sende hand bud till koning Myrkiartan att hand skulde sende hannom slachter till stranden, och thett skulle komme medt thett allerførste thennom wor mueligtt. Der thett drog wdt och fæet kom icke, dha gich koning Magnus oppaa landitt medt then største partt aff sitt folch, och wentid slachterid skulle komme. Och wor thett stilltt vær och schen klar soel. Koning Magnus gich op fraa skiben medt sitt folch, och kom po wegen som laa offuer moser och dy medt smaa klopper, och wor ther tycke keer och krath paa baade siider adt wegen, och wor forthi trangtt att komme frem for wføre. Der de saa ginge, finge the see huor ther stod op som ein røg. Tha sagde kongen: Der kommer nu slachteridt som wij sende bud epther. Euind alboghe suarid: Wuarlige far thu herre, du wedst att Jrlandz folch ere suigefuld. Jeg raade theg att thu seer theg well fore medt thitt folch. Koning Magnus lodt tillsige sitt folch att huer skulde skicke seg ij orden. Kongen och Euind alboge ginge fremmerst ij spetzen, konning Magnus haffde ein hielm paa sitt hoffuid, en rød skiolld med ein forgyllt leon och eitt suerd wid siden som Legbiidt hedt. Hand hafde och ein silche kassiach offuer wabnid, medt eitt forgyllt leon fore och bach. Euind alboge wor sameledis stafferidt som kongen wor. Der røgen kom nær thennom, tha saae the ein stor hob fæ komme kørendis som hand sende bud epther, och wende saa tillbage igen till schibs. Ther the komme till moserne som the skulle offuer, da laa kerrene och skogene fulle medt folch och skiødt vd aff de tycke kær och giorde stor skade paa the norsche. Da sagde Euind alboge: Wskickelig far wort folch affstedt. Och talede kongen till Torgrim skindhuffue: Wender eder emodt thennom och liffuer eder medt schiol derne och hoberhopper C. till bage offuer thenne morass. Jeg will holle disimellom schermutzelenskiermingenn C. medt thennom saa lenge ij komme offuer, och staar saa till rede medt eders buger och skiuder till wij komme offuer till eder. Ther Torgrim skindhuffue kom offuer morasen, kastidtt hand skiolden paa ryggen, och vndløp medt allt sitt sellskabselskap D. til skibs.thill skips D. Da sagde kongen: Wmandelig skildis du medt thin herre och konningh, wuislig giorde ieg da then tid ieg giorde thig till saadan mand, och giorde Siugurd hund fredløs, alldrig haffde hand saa rympt fra meg. J thett fich koning Magnus ein styng igenom baade laaren och strax epther fich eitt andett tuertt offuer hallsen, thett wor hans banesaar. Da flydde Widkunder Joenson och tog kongens merche och hans suerd met sig, thesligist rymmitt Siugurd Raneson och Dagh Eileffson. Der fallt koning Magnus, Euind alboge och Wlff Raneson medt mange flere aff kongens rigens mendt. Men the som wndkome aff slagitt, de komme till Orchnøy och sagde Siuguord Magnussøn att hans fader wor fallen ij Jrland. Da giorde hand sig strax till rede och drog medt them till Norrige att anamme rigit epther sin fader.

Koning Magnus barfod regerid Norrige ij X aar, och hollt hand god fred indenlandz, rigens edlinger holt hand ij stor ære, och bleff saare harmed aff thennem. Men almugen war hand besuerlig, ij thett han kriietkriigit C. megit wden landz, och therfore førde hand fremmede seder ij landitt. Først hand heimhiem C. kom, tha gich han gerne med bare ben.bienne C. Therfor bleff hand kalledtt barfoedt. Han wor saare deilig, ther till forstandig och ein duelig kriigsmand. Thett vor hans ordttsproch naar hans gode mend sagde till hannom: Herre ij ære fordierff ij krigen. Da suarede handt saa: Till fregder skall mand konning haffue och icke till langliffuis.

Om Den norske krønike

På 1500-tallet vokste det frem en interesse for Norges historie inspirert av renessansens ideer. Det førte blant annet til oversettelser av Snorres kongesagaer fra norrønt til dansk, så de kunne formidles til nye lesere.

Del boken

Tips dine venner om denne boken!

Del på Twitter
Del på Facebook