Innleiing

Herr Peder lokkar liti Kjersti og lovar henne ekteskap, men han svik henne og reiser bort. Liti Kjersti føder eit barn som ho sveiper i lin, legg så barnet i eit forgylt skrin og set skrinet på sjøen. Skrinet flyt til havs og driv i land der herr Peder held til. Herr Peder finn skrinet. På eit band som er fest til skrinet, står det skrive at mor til barnet kviler «i hafsens grund». Liti Kjersti har drukna seg, og herr Peder finn liket på stranda. Innan dagen kjem, døyr både herr Peder og mor hans av sorg.

Når liti Kjersti legg det nyfødde barnet i skrinet og set det på sjøen, overlet ho det til lagnaden. Dette velbrukte motivet er kjent frå Bibelen og går tilbake på forteljinga om Moses. Mor hans la han i ei korg av sivstrå og sette korga på Nilen for at ikkje farao skulle få tak i barnet og drepe det.

Den einaste nokolunde fullstendige teksten av denne balladen vart skriven opp av den svenske visesamlaren Arvid August Afzelius (1785–1871), slik som visa «på bruten norska sjöngs i Bohuslän» (SMB 3: 286). Sidan Båhuslen var norsk land til 1658, kan dette tyde på at visa opphavleg var norsk men tok opp i seg visse svenske målmerke innan Afzelius skreiv den ned. Blant visene etter Anne Hansdotter Hynne (1809–1897) frå Solør finst eit fragment på tre strofer av «Liti Kjersti set ut barnet og druknar seg». Strofene er oppskrivne av Lindeman, med melodi. Anne Hansdotter Hynne var husmannskvinne og levde eit strevsamt liv. I 1864 song ho ni viser for Lindeman, som «avspeiler […] livets tragiske og triste sider, og drømmer, trøst og skjemt» (Arild, Espeland, Langeland & Rønnaasen 1996: 25–42).

På dansk finst det ein eldre tekst frå 1645 og nokre 1800-talsoppskrifter. Teksten frå 1645 inneheld eit motiv som manglar i Båhuslen-oppskrifta. Ein ramn varslar kongssonen/herr Peder om kva jomfrua har gjort:

Der-effter kom flyffvende enn raffn saa sort,
oc hand satte sig paa den borgestue-port.

Hand satte sig paa den borgestue-qvist,
hand sang saa meget om iomfruens list
(DgF VII: 427)

Utsyn 143
DgF 442
SMB 96

Oppskrift A

TSB D 133: Liti Kjersti set ut barnet og druknar seg

Oppskrift: Udatert av Arvid August Afzelius etter ukjend songar, Bohuslen.

Trykk: Geijer, Erik Gustaf og Arvid August AfzeliusSvenska folkvisor, [1817] 1960, bind IV, nr. 110 (s. 109–110)

Oppgjeven tittel: Liten Peder och den väna Kirsten (från Bohuslän)

*

1. Liten Peder han tjena i kungens gård,
Med sorrigfullt hjerta – i kungens gård.
Han locka liten Kirsten, det väna Nor.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

2. Han lockade henne både tidt och trått,
Med sorrigfullt hjerta – båd’ tidt och trått,
Allt intill han hade hennes vilje fått.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

3. Och när han hade hennes vilje fått,
Med sorrigfullt hjerta – hennes vilje fått,
Så reste Herr Peder sig af landet bort.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

4. Liten Kirsten hon gångar sig i stenstugan in,
Med sorrigfullt hjerta – i stenstugan in,
Och der födde hon så litet ett kind.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

5. Hon svepte det kind i qvitan lin,
Med sorrigfullt hjerta – i qvitan lin.
Så lade hon det i förgyllande skrin.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

6. Hon satte det skrinet på böljan blå.
Med sorrigfullt hjerta – på böljan blå.
Låt komma till lands, om Gud ville så.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

7. Liten Peder han rider vid sjöastrand
Med sorrigfullt hjerta – vid sjöastrand.
Då fann han det skrinet på qvitan sand.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

8. Och det stod skrifvet på skrinets lock,
Med sorrigfullt hjerta – på skrinets lock:
«Min Fader han tjenar i kungens gård.»
Eg gidder inte lefva så långan tid.

9. Och det stod skrifvit på skrinets bånd,
Med sorrigfullt hjerta – på skrinets bånd:
«Min Moder hon hvilar i hafsens grund.»
Eg gidder inte lefva så långan tid.

10. Liten Peder han red sig allt längre fram,
Med sorrigfullt hjerta – allt längre fram.
Så fann han liten Kirsten på qvitan sand.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

11. Han klappade henne på qvitan kind,
Med sorrigfullt hjerta – på qvitan kind:
«Christ gifve du lefde, då vore du min.»
Eg gidder inte lefva så långan tid.

12. Och förr än det var dager och dager ljus,
Med sorrigfullt hjerta – och dager ljus,
Så bars det tre lik ur liten Peders hus.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

13. Det första liten Peder, det andre hans mö,
Med sorrigfullt hjerta – det andre hans mö.
Det tredje var hans Moder, af sorg var hon död.
Eg gidder inte lefva så långan tid.

*

Strofene er nummererte i trykket. Variantar av oppskrifta til Afzelius er trykt i SMB 96.

Oppskrift B

TSB D 133: Liti Kjersti set ut barnet og druknar seg

Oppskrift: 1864 av Ludvig Mathias Lindeman etter Anne Hansdotter Hynne, Solør, Hedmark.

Orig. ms.: NB Mus. ms. 6859:578, nr. 76 (Lindemans manuskriptsamling) og NFS O.M. Sandvik 2, nr. 13, s. 4

Ingen oppgjeven tittel.

*

1. Jomfruga hun ganger baade ud og ind,
– den mørke Nat –
om Natten saa fødte hun en liden Ankjind,Samlarkommentar: (Unge)
– saa tænkte den Jomfruga Gud naade mig. –

2. Hun linnede Barnet i Linned hvid
saa lagde hun det i forgyllende Skrin.

3. Hun tog da det Skrin alt under sin Arm
hun ganger med det til Skjøde Strand.

*

Strofe 1 er skrive opp med melodi og er i Lindemans manuskriptsamling i Nasjonalbiblioteket. Strofe 2 og 3 er henta frå O. M. Sandviks samling av Lindeman-oppskriftar i Norsk folkeminnesamling ved Universitetet i Oslo. Strofene er unummererte i manuskripta.

Om Riddarballadar 1

Riddarballadane er den avgjort største av alle dei seks balladegruppene. Her finn vi viser med mange og sprikande emne. Samla sett gjev riddarballadane likevel ei tilsynelatande realistisk skildring av livet i adelsmiljø, men så å seie alltid med vekt på dramatiske hendingar som forføring, sjalusi, brurerov, valdtekt, utruskap og drap.

Del boken

Tips dine venner om denne boken!

Del på Twitter
Del på Facebook